Kronisk njursvikt hos katt

Nästan all vätska i blodet filtreras ut i njurarna genom nefroner. Därefter tar kroppen tillbaka vätska, salter och andra ämnen den vill behålla. På så sätt gör sig njuren av med restprodukter och bibehåller kroppens salt och vätskebalans genom att koncentrera urin. Njurarna producerar även hormonerna erythropoietin som stimulerar produktion av röda blodkroppar och calcitriol som påverkar kalciumbalansen i kroppen.

Njuren har en stor överkapacitet och en stor del av njurens nefroner har slutat fungera innan man märker några symtom hos katten. När 67% av njurfunktionen är borta kan man se att urinen blir mer utspädd. Blodvärdena som indikerar försämrad njursjukdom stiger först när ca 75% av njurfunktionen är borta.

Det vanligaste symtomet på njursjukdom är ökad törst och urinering. Ett annat tidigt symtom är viktnedgång, kanske fångas den upp vid den årliga vaccinationen. Andra symtom är att katten är tröttare, sover mera eller drar sig undan från djurägaren, tråkig päls, sämre aptit, kräkningar, diarré, dålig andedräkt, bleka slemhinnor och (akut) blindhet.
Beroende på allvarlighetsgrad graderar man njursvikten enligt IRIS-skalan (international renal interest society). Hantering och behandling skiljer sig åt beroende på vilket IRIS-stadie katten befinner sig i. Stadie I är minst allvarlig sjukdom och stadie IV är långt framskriden njursjukdom.
Behandling och övervakning

Behandling

Det finns ingen botande behandling av kronisk njursjukdom. Däremot kan man bromsa och stabilisera förloppet. Genom regelbunden övervakning kan man fånga upp försämringar i tid och skräddarsy behandlingen.
En katt med kronisk njursjukdom måste alltid ha fri tillgång på friskt vatten då de inte kan koncentrera urinen och lätt blir uttorkade.
I tidiga stadier av sjukdomen sätter man inte alltid in någon behandling utan följer upp och övervakar för at fånga upp eventuella försämringar. I vissa fall ges ett speciellt foder för tidig njursjukdom eller en fosfatbindare för att få fosforvärdet i blodet inom den lägre delen av normalområdet. Äter katten redan ett seniorfoder är detta ofta anpassat för en milt nedsatt njurfunktion.

I senare stadier av sjukdomen bör katten äta en njurdiet. Ibland kombineras det med med en fosfatbindare. Ibland behöver man byta/växla mellan olika varianter av foder för att få katten att fortsätta äta. Slutar katten plötsligt äta en sort har den troligen mått illa när den maten serverades och vill därför inte fortsätta äta den. Det viktigaste är alltid att katten äter. Vill katten inte äta njurfodret är det bättre att den äter något annat än att den inte äter alls.

Högt blodtryck är vanligt förekommande vid kronisk njursjukdom, även i tidiga stadier. Det höga trycket kan ge skador på flera organ, däribland njurarna vilket kan leda till att njursvikten förvärras. Även ögat är känsligt för högt tryck och katter kan vid högt blodtryck drabbas av akut blindhet efter att näthinnan lossnar. Vissa katter får tillbaka hela eller delar av synen om blodtryckssänkande medicin sätts in snabbt.
Läckage av proteiner ut i urinen är kopplat till kortare överlevnad. Därför rekommenderas behandling för att minska proteiner i urinen om dessa har ökat.

Om katten mår sämre i perioder kan den behöva dropp. Det finns även vätskeersättning som katten dricker som kan användas för att öka vätskeintaget. Man kan även ge medicin mot illamående och aptitstimulerande medicin.

Prognosen för kronisk njursvikt är mycket varierande. Många katter kan leva länge med sin njursjukdom och vara stabila under lång tid. Ju högre IRIS-gradering desto sämre är prognosen långsiktigt.

Beroende på hur katten mår och i vilket stadie av sjukdomen katten är bör de följas upp var 3e till 12e månad med blodprover, urinprov och blodtrycksmätning.